Kategori: Blandade runor

Sedan många år håller jag på att samla bilnummer, från 001 och framåt. Nu har jag kommit till 586. Någonstans finns säkert en bil med det numret. Annars är det vanligt nu med bokstäver på slutet, men femhundrafemtioG fungerar inte alls när man ska samla bilnummer. Förresten finns det säkert många bilar med 586, när man väl sett ett nummer brukar det raskt dyka upp helt gäng bilar med samma nummer.
Runstenen U 586 är intressant nog en runsten från Bro. Inte det Bro där jag bor, men ett Bro som jag inte sällan passerat, nämligen Bro i Edsbro socken i Roslagen. Runstenen har varit känd sedan 1600-talet då den beskrevs i Rannsakningarna, och avritades några år senare av Johan Hadorph. Senare försvann den och återfanns i delar vid olika tillfällen under 1900-talet.

Inskriften lyder enligt Samnordisk runtextdatabas (2020) × kunbirn × uk × osbirn × uk × [sikuatr · þiR × lit](u) [×] (r)(i)sa × s[t](i)(n) × [þin]a × iftiR × t(u)ka × faþur sin × ku[þ](a)(n) × ku(þ) ial(b)[i × ans × -]t uk × salu bitr × þan × an × karþi × til × ulm×f(r)[i](R) lit × kra br(u)
Se vidare här.
Tolkningen blir
Gunnbjörn och Åsbjörn och Sigvat de lät resa denna sten efter Toke, sin gode fader. Gud hjälpe hans ande och själ bättre än han förtjänade. Holmfrid lät göra bron.

Det senaste fyndet av en pusselbit till runstenen gjordes då ett äldre hus revs sommaren 1952. Det var den övre delen till vänster (se vänstra fotot nedan) som då hittades. Men mer skulle kunna gå att återfinna – korset saknas fortfarande, fast mer intressant är faktiskt baksidan. Kyrkoherden i Roslagsbro kontaktade hösten 1971 Helmer Gustavson på Runverket och meddelade att han tyckt sig se runor och runband på baksidan av runstenen. Gustavson for dit i oktober och kunde mycket riktigt konstatera ett 15-tal runor i en u-formad runslinga på runstenens baksida. Stenen målades i sommaren 1984 och fyra år senare var jag dit och såg den, se bilderna nedan. Som framgår av fotot är det knappt någon runa som är säker, det är nästan bara huvudstavarna som målats i. Det hindrar inte att runstenen borde granskas på nytt, kanske det går att få ut något av runorna. Men redan i Fornvännen 1954, s. 9, hade konstaterats att ristningen fortsatt på baksidan även om inget mer om det stod i artikeln.

En annan runsten i samma stil, ofta betecknade ”Gunnarsstenar” efter runstenarna U 225 och U 226 vid Vallentunasjön men de är ristade i annan stil, skrev jag om i ett tidigare blogginlägg. Det intressanta med dessa runinskrifter är att de ofta innehåller lite mer information än det traditionella på en runsten. Just uttrycket ”bättre än han förtjänade” återfinns t.ex. på runstenen U 69 vid Eggeby i Spånga socken, på U 338 från Granby i Orkesta socken, på U 371 från Lövhamra i Skepptuna socken liksom på U 539 från Husby-Sjuhundra kyrka, alla i samma stil. Uttrycket betyder inte att Toke i inskriften från Bro var en dålig människa. Snarare knyter det an till syndabekännelsen och att vi inför Gud kan få nåd.
Frågan är förstås vad ristaren har velat berätta på baksidan, kanske något mer om Toke?

Senast uppdaterad 2023-03-01.

Under våren 2023 hålls flera runföredrag på Upplandsmuseet i Uppsala, närmare bestämt på tisdagar en gång i månaden i museets hörsal. Adressen är S:t Eriks Torg 10.

Närmast i tiden hålls ett föredrag av Patrik Larsson den 14 februari kl 15. Föredraget har rubriken Från Fråråd till Fumma och handlar om personnamnen i de uppländska runinskrifterna. Från de ungefär 1500 kända inskrifterna känner man till ungefär 800 olika namn – variationen var alltså stor, även om en del namn var vanliga då, och är vanliga även i nutid, som Sven, Björn och Torsten.

Föredraget den 14 mars kl 15 ges av Alessandro Palumbo och har rubriken Runor på medeltida föremål från Uppsala län. Det medeltida runmaterialet från Uppland är klart mycket mindre än det vikingatida, men det finns en hel del intressanta inskrifter och det görs löpande nya fynd.

Tisdagen den 18 april kl 15 ger Sofia Pereswetoff-Morath föredraget Amuletter som talar och tiger, om vikingatida runbleck från Uppland. Dessa runristade föremål ger spännande inblickar i vikingarnas värld, med helt andra budskap än de texter vi möter på runstenarna.

Sven-Göran Hallonquist har nästföljande föredrag tisdagen den 9 maj kl 15 med rubriken Runkalendariet. Bondens rådgivare. Runkalendrarna har lång historia i Sverige och kunde användas ända fram till kalenderskiftet på 1700-talet.

Vårens sista föredrag Runristarna – vi är dem på spåren! ges av Laila Kitzler Åhfeldt tisdagen den 13 juni kl 15. Vi får höra om 3D-analyser av runstenarna, ner på detaljnivå i ristningarna. Vad kan man göra med den tredimensionella digitala modellen som man får av runstenen och vad säger huggspåren?

Föredragen håller på ungefär en timme och kan även ses på webben, se kalendern på https://www.upplandsmuseet.se.

Vid besök på museet, missa då inte utställningen ”Tyde den som kan!”, läs mer. Den pågår till och med april. Och kommer du till museet nu på fredag den 3 februari visar museets forskningschef, Torun Zachrisson, utställningen kl 16. Läs mer.

Senast uppdaterad 2023-01-31.

Mitt eget föredrag på Upplandsmuseet om en runristad stenyxa tänkte jag inte ta upp här. Däremot var det t.ex. trevligt att i museets fina utställning återse U ATA322-4035-2010, ett fragment från Fyristorg i Uppsala som jag pusslade ihop i Morgongåva sommaren 2010. Se bild.

Utställningen på Upplandsmuseet är väl värd ett besök och pågår till och med april nästa år.
Dagen efter föredragen på Upplandsmuseet bar det av just till Morgongåva.
Vad var det för linjer som fanns vid korset på U 944? Sofia Pereswetoff-Morath insåg att det var ett rundjurshuvud. Se Magnus Källströms K-bloggsinlägg från fältrunologmötet.
På återvägen från Morgongåva såg vi på en del runstenar, bl.a. stenen, U 1175 från Stora Ramsjö i Vittinge socken. Men är det en runsten? Det är ju inga runor på den. Jo, det är en runsten, en sten som i ornamentiken härmar runstenen U 1163 från Drävle i Altuna socken – med motiv från Sigurdsagan. Men tecknen kan inte ses som runor.

På Skogs-Tibbles kyrkogård står Öpirstenen U 880. Den står det mycket om i Magnus Källströms K-bloggsinlägg.
En detalj är att skiljetecknen på runstenen snarare är korta lodräta streck, typiskt för Öpir, än punkter. Även mellan orden i runföljden ybir rista finns ett sådant skiljetecken.
Bland fredagens många besökta runstenar vill jag också nämna U 874 från Hagby kyrka, en runsten som återfanns 2016 när man grävde för en åskledare. Påfågeln som runmästaren Fot har huggit tycker jag är riktigt fin.

På lördagen gav vi oss ut norrut från Uppsala. Vi såg bl.a. på runstenen U 1016 från Fjuckby i Ärentuna socken samtidigt som en djurtransport drog förbi och ett sportflygplan störande for omkring ovanför oss.

Magnus Källström föreslog att runföljden krik (i kuam ·: hn krik · : hafnir : haima tu) kanske kan stå för ordet ’kring’. Det fick mig att tänka på runstenen U 890 från Österby i Ålands socken. Inskriften avslutas där –fu(r)u i ukrikis och står otolkad i Sveriges runinskrifter. Kan det vara ordet ’kring’ även på den runstnen och kan ukrikis ha att göra med (forn-)isländskans umkringis, motsvarande vårt ’omkring’?

Mest uppmärksamhet fick runstenen U 1125 från Krogsta i Tuna socken med sin urnordiska runinskrift. Vad vill figuren på runstenen säga oss?

Senast uppdaterad 2022-10-31.

Noter kan vara lite olika saker.
Det kan vara musikaliska noter som jag i körsammanhang brukar läsa och sjunga efter en gång i veckan. Ett exempel på noter är bilden nedan som visar en runsten vid nationalsången Du gamla du fria. Richard Dybeck som skrev texten var också en flitig tecknare av runstenar och inte sällan spårade han upp stenar som varit försvunna. Runstenen här är säkerligen U 356 från Ängeby i Lunda socken, Uppland.

Men noter kan oftare vara fotnoter, eller fotnötter som de skämtsamt kan kallas.

I mitt arbete Svenskt runnamnsregister (1996) finns det 166 stycken fotnoter på 138 sidor. Medan det i mitt arbete Runfynden vid Köpings kyrka (2002) ”bara” finns 43 fotnoter på 142 sidor.

Men rekordet, för egen del, gällande antal fotnoter finns i min utgåva av Arthur Nordéns supplement till Erik Brates Östergötlands runinskrifter. Där finns 1086 fotnoter på 438 sidor.

Har då annan runologisk litteratur också fotnoter?
Ja visst, och det är ofta där man kan hitta guldkorn. Inte sällan sånt som har kunnat användas för uppdatering av Samnordisk runtextdatabas.
En runologisk avhandling med många fotnoter är Magnus Källströms avhandling Mästare och minnesmärken (2007) med 381 fotnoter på 442 sidor.
En annan är Sofia Pereswetoff-Moraths avhandling om runblecken (översättningen till engelska 2019, Runrön 21) där det finns 452 fotnoter på 367 sidor.
Andra arbeten och avhandlingar har förstås också många fotnoter, men inte sällan börjar numreringen om från 1 efter varje kapitel. Och antalet fotnoter är inte det viktigaste, utan vad som står i dem.
För att återgå till Magnus Källströms avhandling kan jag hitta ett trettiotal ditskrivna noteringar ”db” (= ”Samnordisk runtextdatabas”) i mitt ex. av avhandlingen. Även om det finns fler såna noteringar vid den löpande texten är således fotnoter viktiga att kontrollera.

Åter till Nordéns supplement till Östergötlands runinskrifter. Den inskrift som där har flest fotnoter är Rökstenen, Ög 136. Min utgåva innehåller 103 fotnoter på 35 sidor. 24 av dessa är Nordéns egna fotnoter, av de övriga utgör merparten kommentarer som Elias Wessén gjort i manuset och som således blivit fotnoter i utgåvan. Även om det uppenbarligen fanns mycket att kommentera i manuset av Wessén ser jag det spontant som att Nordéns tolkning av Rökstenens inskrift pekar fram mot den tolkning som Wessén sen kom med ett decennium senare, se Runstenen vid Röks kyrka (1958).

I utgåvan av Nordéns supplement är det löpande numrering av fotnoterna per härad. Skulle numreringen inte ha börjat om från 1, hade det blivit onödigt mycket ändringar när texten behövt redigeras om. Å andra sidan verkar det onödigt att börja om på 1 för varje sida eller för varje inskrift. Det normala i Sveriges runinskrifter är att fotnoterna enbart numreras per sida, därmed börjar numreringen om från 1 på nästa tryckplåt med något fotnot. Endast i den senaste delen, Gästriklands runinskrifter (1981), börjar fotnotsnumreringen istället om per inskrift. Då, 1981, hade tekniken för att framställa böcker blivit en annan. Stickprov bland banden i Sveriges runinskrifter visar att olika författare använder fotnoter olika mycket – flitigast förefaller Sven B.F. Jansson vara, medan Elisabeth Svärdström verkar vara mest sparsam med fotnoterna.

Runbloggen har nu i juli funnits i fem år och en hel del har handlat om arkivfynd – i arkiven finns det mer att hitta eller skriva om. Runbloggen kommer få nya inlägg, men arkivfynd kan också beskrivas i andra sammanhang, i löpande text, eller varför inte i fotnoter.

Senast uppdaterad 2022-07-31.

Om två veckor börjar den nionde internationella runkonferensen. Den blir den femte där jag deltar, men det var nu åtta år sedan sist. Så det är säkerligen många som, liksom jag, ser fram emot konferensen.
På konferenser av detta slag finns det flera pass som är gemensamma, men också pass som är uppdelade i olika konferensrum så att man kan välja: vad ska man gå på? Och ibland springa emellan när man vill lyssna på ett föredrag första halvtimmen och på ett annat föredrag, i annan lokal, den andra halvtimmen. Eller så stannar man kvar. De som springer emellan är ju inte så ”populära”, det är lätt hänt att man stör om föredragen inte exakt håller tiden.
Tid är alltså viktigt.
Apropå tid så är temat för konferensen ”Functions of runic literacy 200 to 1500 AD: Text types and historico-cultural contexts”.
Hur var det med läs- och skrivkunnigheten under ”runtiden”? Själv tänker jag att det inte var någon idé att skriva något om det inte fanns läsare. Men vissa runinskrifter hade bara en eller annan läsare – de var mer ”privata”, medan andra texter var uppenbarligen mer offentliga – och då tänker jag på runstenarna.

Åter till valen.
För egen del kan jag välja det föredrag som på titeln låter roligast eller intressantast, jag kan välja föredragshållare som jag vet är duktiga. Jag behöver inte fundera på om föredraget är värdefullt för aktuella eller framtida forskningsprojekt som istället kan vara en utgångspunkt när andra väljer vilka föredrag de ska lyssna på. Fast det blir ju ändå värdefullt för dem. Det är viktigt att få ut något av föredraget, att man lär sig något nytt. Och ibland bidra med frågor eller synpunkter.

Kan man då fokusera hela tiden? Eller kommer jag för egen del fundera på vad jag själv ska säga den sista dagen då jag ska hålla ett av de dryga 50 föredragen. Nåja, jag är inte orolig. Jag har varit på konferenserna förr, vet ungefär vad jag ska prata om och kommer kunna slappna av.

Och det är inte föredrag hela tiden. Det blir utflykter, åt olika håll och av olika slag. Då konferensen äger rum nära den dansk-tyska gränsen kommer någon utflykt gå till Danmark, en annan utflykt gå till Hedeby i Schleswig m.m. Återigen lite att välja mellan, även om en utflykt till Hedeby är gemensam för alla. Hedeby, eller Heiðabýr på fornnordiska, var ungefär samtida med Birka och en stad som liksom Birka övergavs redan under vikingatiden och återupptäcktes igen långt senare.

Läs mer om konferensen här https://www.isrri2022.uni-kiel.de/

Senast uppdaterad 2022-05-31.

Vid ett föredrag i veckan talade jag om runstenar i Bro och speciellt de stenar vid kyrkan som vi då passade på att titta närmare på.
I början av 1970-talet registrerade Runverket vid Riksantikvarieämbetet fyra runstensfragment vid kyrkan, två hade passning till U 619 (återfunna pusselbitar – se foto nedan), medan de andra fragmenten utgör delar till okända runstenar där många fler pusselbitar finns kvar att hitta.
Därefter har inga runfynd gjorts i socknen eller ens i hela Upplands-Bro kommun. Inskriften på U 619 är intressant eftersom den pekar på att det ska ha funnits ytterligare en sten med början av inskriften.
Inskriften på U 619 lyder: þisa · meki · eftiR · ky… …i + rauþr h…[ak -…]
Vilket kan betyda: Dessa märken efter Gyrid(?) … Röd högg …
Den möjliga tolkningen Gyrid beror på att namnet finns på en annan runsten från Bro kyrka (U 618), också den nu i vapenhuset, men tidigare i kyrkgolvet. Den stenen, tyvärr mycket sliten, är rest av Ingrid och Gyrid efter Klemet sin fader och Ingegärd(?) efter sin man.
De båda ristningarna är ungefär samtida. Men eftersom Gyrid levde när U 618 ristades bör det inte vara den stenen som avses med ”Dessa märken” i inskriften för U 619, om det nu är Gyrid som nämns där, utan då en annan sten – gissningsvis den sten som det bara finns fragment kvar av.

Den intressantaste runstenen i Bro är stenen som nu står rest 200 meter norr om kyrkan, men som tidigare var inmurad i (dåvarande) vapenhusväggen fram till år 1866.
Stenen kallas Assurs sten och är rest av Ginnlög till minne av maken Assur, son till Håkon jarl, en vikingaväktare som hindrade främmande vikingar att göra strandhugg i bygden. Samtidigt gjordes en bro. En bro (eller snarare vägbank över sankmarker) som säkerligen gett namn åt socknen, kyrkan och även häradet. Ginnlög var enligt inskriften syster till Sygröd och dotter till Holmger – vilka, jämte andra släktingar, nämns på den berömda Sigurdsristningen vid Sundbyholm nära Eskilstuna i Sörmland.
I Rannsakningarna från 1672, och i äldre källor, anges att runstenen U 617 skulle vara inmurad vid ingången till kyrkan eller som det också står ”J Wapenhuus Muren”. Men i riksantikvarien Johan Hadorphs anteckningar i resejournalen från 1684 står det ”i Sakrestijeweggen.” Varför skrev han fel? Eller kan det ha varit så att just då användes vapenhuset som sakristia vilket det ju gör även i våra dagar? Kyrkans äldre sakristia var belägen på långhusets norra sida, under 1700-talet nämns flera reparationer av den innan den år 1780 ersattes av en ny sakristia öster om koret. Att den äldre sakristian reparerades 1705 finns noterat, men kan vapenhuset ha fungerat som sakristia 20 år tidigare, i samband med en annan reparation? Nej, det är bara spekulationer, men ändå intressant eftersom vapenhuset i våra dagar just fungerar som sakristia. Ett av fragmenten funna på 1970-talet hittades förresten fem meter norr om kyrkan, sannolikt i muren till den äldre sakristian, troligen uppförd omkring år 1300.
När Rickard Dybeck skriver om runstenen 1860 i sitt arbete Sverikes runurkunder, anger han att ”Ristningens högra sida ligger nedåt; yttersta slingan häråt till hälften dold i jorden.” Att hela inskriften därmed inte riktigt kunde läsas kan ha varit ett skäl till att stenen togs ur vapenhusväggen, kanske efter påstötningar av just Dybeck som var åter till Bro 1865.

Senast uppdaterad 2022-04-30.

På ATA, Antikvarisk-topografiska arkivet vid Riksantikvarieämbetet, finns drygt 100 mappar med 4.600 folioark innehållande omkring 15.000 fotografier och ibland teckningar av runstenar och bildstenar normalt tagna från 1860-talet till mitten av 1970-talet. Folioarken med bilderna blev digitaliserade i projektet Evighetsrunor och har nu börjat göras tillgängliga på plattformen Runor. Större delen av materialet återstår fortfarande att lägga ut, men en hel del bilder är åtkomliga.
Söker man exempelvis på runstenen Bo KJ73 från Rö i Tanums socken, Bohuslän, direktlänk, då kan man under ”Bilder” hitta bilder på runstenen, bl.a. då just från dessa digitaliserade planscher.
En direktlänk till planschbilderna för just denna runsten är https://pub.raa.se/dokumentation/d630eb12-33fb-4525-8f7f-c18a8db1cff8/visning/1

Går det då att hitta bilderna på andra sätt?
Jo, ett sätt är att använd Arkivsök, se https://app.raa.se/open/arkivsok/

Väl där kan man välja avancerad sökning (direktlänk). Långt ner på sidan hittar man ”Arkiv/Samling” och där kan man välja ”Bilder av runstenar och bildstenar”.
Då får man alla, hittills, inlagda bilder. Även om bilderna från Uppland, Södermanland och Gotland fortfarande saknas går mycket att hitta.
För att inte få så många träffar kan man lägga på fler sökvillkor, exempelvis Runsignum eller något under Plats.

Ett sökfält på sidan är Arkivreferenskod, ”Arkivreferens så som den anges i NAD”. NAD är Nationell arkivdatabas hos Riksarkivet.
Uppgifterna om ”Bilder av runstenar och bildstenar” hittar man här.
Där kan man under Referenskod 73 hitta ”Värmland” och fullständig Referenskod som då kan anges under Arkivsök blir SE/ATA/ARK3_2-10/K 1 B/73
Och länken till just dessa bilder blir då https://app.raa.se/open/arkivsok/results?arkiv_referenskod=SE%2FATA%2FARK3_2-10%2FK%201%20B%2F73&searchtype=filter&page=0&pagesize=25

Medan t.ex. en länk för runstensbilder från Västmanland (referenskod SE/ATA/ARK3_2-10/K 1 B/83) blir https://app.raa.se/open/arkivsok/results?arkiv_referenskod=SE%2FATA%2FARK3_2-10%2FK%201%20B%2F83&searchtype=filter&page=0&pagesize=25

Botanisera vidare bland bilderna.

Senast uppdaterad 2022-03-31.

Staffan Fridell skrev år 2004 om en sländtrissa från tidig medeltid funnen i Zvenigorod (Звенигород) i västra Ukraina och som nu finns på Historiska museet i Lviv. Se artikeln Två medeltida kvinnonamn i runinskrifter på sländtrissor i Blandade runstudier 3 (Runrön 18), s. 11 ff.
Sländtrissan hittades 1990 i ett fyndlager som daterats till perioden 1115–1130, alltså tidig medeltid. I Zvenigorod fanns sedan 1000-talet en befäst borganläggning som nämns första gången år 1087 (källa: https://de.wikipedia.org/wiki/Swenyhorod_(Lwiw)). Sländtrissan och dess inskrift kan därmed dateras till början av 1100-talet, och inte senare än till år 1130 då den alltså senast hamnade i fyndlagret.
Därmed är inskriften ganska exakt 900 år gammal.
På sländtrissan finns en inskrift som börjar med runorna si, därefter kommer ett tecken, som rimligen är ett kyrilliskt X. Och därefter ytterligare tre runor riþ.

Ett kyrilliskt X kanske ljudmässigt kan liknas vid ch i det tyska namnet Bach. Det passar bra in på att försöka återge det aktuella ljudet i runinskriften vilket emellanåt ristas med en h-runa.
På sländtrissan finns även ett par kors och två f-runor inristade. Kors kan symbolisera Jesu lidande, men likväl också seger, seger över döden.
Namnet i inskriften, Sigrid, består av två delar. Sig- kommer av fornvästnordiskans sigr som betyder seger, och efterleden är frīðr, av fornvästnordiskans fríðr vilket betyder ’vacker’ i den ursprungliga betydelsen ’älskad’ (se Lena Peterson Nordiskt runnamnslexikon 2007, sidorna 189 och 68). Men association går lätt vidare till det snarlika ordet friðr (med kort i), vilket betyder ’kärlek, frid, fred’ och kanske då med betydelsen ’skydd’ när det används i personnamn (se Peterson s. 67).

Låt därför vår Sigrid på sländtrissan från västra Ukraina symbolisera såväl segern som den älskade freden och friden som vi så starkt önskar snarast ska infinna sig i detta krigsdrabbade land – liksom det skydd vi alla vill ge människorna i Ukraina. Och låt Sigrid även symbolisera – speciellt med sitt kyrilliska tecken – kontaktarna och samhörigheten mellan oss i Norden och Ukraina.
Sigrid var säkert en älskad dotter, kanske en dotter av skandinaviska föräldrar men uppvuxen i ett slavisktspråkigt område där hon – eller vem som nu ristade runorna – tog till ett kyrilliskt tecken i ristandet av namnet.

Senast uppdaterad 2022-02-28.