Ett tummat exemplar av Magnus Källströms avhandling från 2007.
Med snart 200 poster i Svensk runbibliografi är Magnus den hittills flitigaste runologen med böcker och artiklar i bibliografin, se ett tidigare runbloggsinlägg, de äldsta från 1980. Samtidigt vet jag också att vi kommer kunna förvänta oss mer av Magnus, han har flera halvfärdiga artiklar eller rapporter som inte blivit klara. Men mycket blir också skrivet, inte sällan som sagt på webben där t.ex. flertalet av runfynden de senaste decenniet eller så har granskats av Magnus.
Jag har känt Magnus under mer än 30 år, en oerhört duktig och noggrann runolog, likaså vänlig, trevlig och glad som person. Och produktiv, bara i min mailinkorg hittar jag över 1000 mail sända av Magnus under det senaste decenniet. Nu har inte Magnus bara verkat som runolog, han har också en flerårig arkeologisk bakgrund, men det är inom runologin han gör sina stora insatser.
Den 30 maj lanserades appen ”Svenska Runstenar”. Sofia Pereswetoff-Morath har i sitt projekt ”Runstenar för allmänheten” samlat ihop och skrivit in uppgifter om de runstenar som ska vara möjliga att besöka i Svealand och Norrland. Bl.a. finns det en hel del bilder av runstenarna och uppgift om runstenens skick: är den imålad eller inte? Man kan se informationen som presenteras i appen som ett slags digital skylt istället för den skylt som ofta saknas vid runstenen. Fördelen med en digital skylt är att den också kan hållas ajour. Senare kommer det komma uppgifter om runstenar i Götaland och så småningom kan det komma uppgifter om försvunna runstenar att leta efter. Målgruppen är den intresserade allmänheten och turister från när och fjärran. Och stämmer uppgifterna? Om du ser att stenen inte är i så bra skick som appen säger – eller tvärt om, den är imålad och skyltad, skicka då ett meddelande om det.
Startsida till appen Svenska Runstenar.
Inskrifterna från Svealand är uppdelade i Uppland, Södermanland och Västra Svealand.
Efter att ha installerat appen behöver man inte välja ladda ner för de olika områdena, utan man kan klicka på ”Fortsätt”, men jag tror nog att en nedladdning kan vara en fördel. Många av uppgifterna kommer från Samnordisk runtextdatabas, men bygger också på Sofias egna noteringar om inskrifterna och vad gäller när stenarna senast uppmålades på information från Runverket.
Att osäkra och förlorade partier av inskrifterna markeras menar jag är bra, men jag tror att vi användare av appen ska fundera på vilka färger och/eller hur såna textpartier bäst bör markeras. Förlorade runor kan nog anges med grå text som det är nu, men skadade runor kanske hellre borde markeras i kursiv stil än med rött? Fast för tolkningen blir det inte lyckat eftersom runsvenskan redan är kursiv.
Utdrag ur appen Svenska Runstenar med information om U 285 som står i Torsåkers park, Hammarby socken.
Sofia har gett runstenarna stjärnor, där fem stjärnor betyder att runstenen är i mycket bra skick, uppmålningen är tydlig och stenen är hel. Och sedan följer en fallande skala ner till en stjärna där detta betyder att man inte kan skilja runstenen från en vanlig sten… Två stjärnor betyder i alla fall: ”Spår av ristning men ingen uppmålning. Runstenen är starkt fragmenterad.” Att återge två ”egenskaper” med en enda uppgift – stjärnor – är inte helt bra, det finns gränsdragningsproblem där runstenen kan ha bra uppmålning men vara väldigt fragmentarisk, då bör den i vart fall få tre stjärnor. Men tre stjärnor betyder ”Tydliga spår av ristning och vissa spår av uppmålning. Runstenen behöver vård men inte mycket. Stenen kan vara delvis skadad.” Man skulle kunna tänka sig att ifyllda och oifyllda stjärnor betydde olika saker, men det tål att funderas vidare kring. Och vad betyder ”Runstenen behöver vård”? Kanske att den är täckt av mycket lav som gjort att ristningen blivit svårläst. Att ta bort lav från en runsten har dock sina problem eftersom rengöring innebär ett slitage av ristningsytan och när ytan blir grövre kan lav lättare återkomma, sen innebär lav typiskt att luften är ren och det är positivt ur andra aspekter.
Nya funktioner kommer tillkomma till appen, speciellt värdefullt tror jag blir en enklare rapporteringsfunktion och en navigeringsknapp, ”Hitta hit”. Sökfunktionen kommer också utvecklas, mer översättningar läggas in och inte minst runinskrifter från fler landskap. Runstenar som har samma koordinater kommer behöva få skilda koordinater för att enklare kunna väljas i appen – en ändring som också då skulle göras i Samnordisk runtextdatabas.
Ladda ner, testa och lämna synpunkter, och/eller skicka in en aktuell bild av runstenen till Sofia.
I juni 1959 upptäckte Hugo Sabel att en korsristad gravhäll från Hammarby kyrka i Uppland hade runor. Sven B. F. Jansson skriver i Fornvännen 1959, s. 194 att fyndet gjordes när ”det tjocka putslagret på sakristians norra yttermur hade slagits bort och några smärre kilstenar hade avlägsnats”. Intrycket vid läsning av artikeln är därmed att gravhällen upptäcktes först då, men stenen är avbildad på ett foto i Antikvarisk-Topografiska Arkivet (ATA) på Riksantikvarieämbetet taget 1912, se figur 1. Och redan i augusti 1727 avbildade Olof Celsius gravhällen, se handskriften Fm 60:2 på Kungliga Biblioteket.
Figur 1. U Fv1959;196 Hammarby kyrka, foto 1912 (ATA).
Runristade gravhällar från Uppland är förhållandevis ovanliga med tanke på det stora antalet runstenar i landskapet. Innan fyndet av runorna på den tidigare inmurade stenen i Hammarby kyrkas sakristiemur kände man till U 15 från Ekerö kyrka, U 64 från Spånga kyrka, U 398 från S:t Pers kyrkoruin i Sigtuna, U 413 från Norrsunda kyrka, U 440 från Odensala kyrka, U 799 från Långtora kyrka och U 989 från Funbo kyrka. Ett senare fynd har gjorts i Giresta kyrka. Runverket fick information om runorna år 2009 på gravhällen, men den har varit känd sedan tidigare – fast då bara med sin 1600-talsinskrift. Läs mer om den och andra gravhällar i Magnus Källströms artikel Vikingatida och medeltida skrifttraditioner i Futhark 4 (2013), http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:682693/FULLTEXT01.pdf.
På ett foto taget 1959, se figur 2, ser man gravhällen från Hammarby inmurad i sakristieväggen nära runstenen U 272.
Figur 2. U Fv1959;196 Hammarby kyrka, foto 1959 (ATA).
Gravhällen finns sedan länge i ett kapell vid Hammarby kyrka, uppfört alldeles i början av 1960-talet.
Gravhällens inskrift lyder × krestin × let × giara × merki × eftiR × sun sen × huir sum runum riþr × hafi byniR × firiR × alah sial × suni ’ uaR faþiR ala × Kristin lēt giæra mærki æftiR sun sinn. Hværr sum rūnum rāðr hafi bø̄niR fyriR Āla/Alla sial. Suni vaR faðiR Āla/Alla. ”Kristin lät göra minnesmärket efter sin son. Var och en som läser runorna have böner för Åles (Alles) själ. Sune var Åles (Alles) fader.”
Inskriften gav mig idén att tolka runföljden alah på den försvunna runstenen U 1038 från Altomta, Tensta sn, som Al(l)e, se min artikel Två otolkade runnamn – alah och uhi, i: Studia anthroponymica Scandinavica 17 (1999), s. 21-26. Inskriften på runstenen lyder enligt äldre uppteckningar hiþibiarn · lit · raisa · stain × at alah broþur sin l–kiri…rn hia och tolkas ”Hedenbjörn lät resa stenen efter Åle/Alle, sin broder …”. Liksom på gravhällen från Hammarby är h-runan rimligen ett felristat skiljetecken (×), jämför fotot av gravhällens ena långsida nedan. Passa på att be en bön för Åles (Alles) själ vid besök i kapellet.
Figur 3. U Fv1959;196 Hammarby kyrka, foto N. Lagergren 1959 (ATA).
Josef Wilhelm Wallander var en konstnär som levde 1821–1888 och som strax efter mitten av 1800-talet gjorde ett antal litografier vilka på 1860-talet publicerades i Svenska folket sådant det ännu lefver vid Elfvom på Berg och i Dalom. Författare till boken var Carl Anton Wetterbergh. Nedanstående variant med en runsten i bakgrunden, gavs ut som ett grafiskt tryck och återfinns i Nils Månsson Mandelgrens samlingar. Litografin betecknas en ”Humleskörd i Vingåker”, medan det grafiska trycket betecknas ”Humleskörd i Österåker (Södermanland)”. Jag har även sett ett vykort från omkring år 1900 med litografin, men då med runstenen enbart som en silhuett mot himlen. Men Wallanders original var en oljemålning beställd av Gustaf Trolle-Bonde på Säfstaholm.
Humleskörd i Österåker av J.W. Wallander. Från Nils Månsson Mandelgrens arkiv, Folklivsarkivet Lund.
Under sommarmånaderna vid mitten av 1800-talet vistades Wallander på antingen Säfstaholms slott eller på Kjesäter (Kesätter). Det intressanta är nu att Österåkers socken i Vingåkers kommun saknar kända runstenar. Enligt Wikipedia bodde Wallander under 1854 sex veckor på en bondgård i Österåker där han utförde 36 skisser i olja och en mängd teckningar till en av Trolle-Bonde beställd oljemålning med motivet Humleskörd i Österåker. Den nästan två meter breda oljemålningen, gjordes sen klar i Düsseldorf år 1856. Är det då värt att leta efter denna runsten på ett berg vid en humlegård i Österåkers socken i Vingåker? Svaret måste tyvärr bli nej. Oljemålningen som visar loftboden Krokäng på gården Askarboda i Österåkers socken har ingen runsten. Den är tillagd senare i litografivarianten. Målningen tillhör Sörmlands museum, se här och nedan. Att runstenen står uppe på berget är också en indikation på att den inte är äkta – runstenar står så att man kan läsa dem, vid vägar, på gravfält eller liknande. Så tyvärr, men det är alltid trevligt ändå att se en runsten i tryck även om den inte är äkta.
Humleskörd i Askarboda, Österåker, oljemålning av J.W. Wallander. Från Sörmlands museum, inv.nr 14153.
Den större runstenen från Jelling (DR 42) är kanske världens näst mest omskrivna runsten (efter Rökstenen). Nu har nya intressanta uppgifter kommit fram om stenen – man vet nu vem som ristat den. En annan intressant dansk runsten från Læborg på Jylland (DR 26) har inskriften rhafnukatufi : hiau : runaR : þasi aft þurui : trutnik : sina Ravnunge-Tuve högg dessa runor efter Thyra, sin drottning.
DR 29 Læborgs kyrka, Læborg sogn. Foto J. Owe 2022.
Drottning Thyra, eller Tyrvi som det står på runstenarna, är känd från i vart fall tre andra runstenar, en från Bække (DR 29), Ravnunge-Tuve och Fundin och Gnyple, de tre gjorde Thyras hög. Och inte minst är Thyra känd från två runstenar, som finns på UNESCOS världsarvslista, resta i Jelling – dels DR 41 (Kung Gorm gjorde dessa kummel efter Thyra, sin hustru, Danmarks bot.), dels DR 42 (Harald kung lät göra dessa kummel efter Gorm, sin fader, och efter Thyra, sin moder. Den Harald som lagt under sig hela Danmark och Norge och som kristnade danerna.) Denne Tuve, eller Tue, som högg DR 26 från Læborg – se bilden ovan, har nu visat sig även ha ristat den större runstenen i Jelling – Harald Blåtands stora runmonument efter sina föräldrar. Mer om detta kan t.ex. läsas här https://www.raa.se/tag/jellingstenen/ Och se gärna en film om forskningsresultaten och drottning Thyra https://www.dr.dk/drtv/serie/gaaden-om-thyra_408873.
Av och till håller jag på att dokumentera en runstav från år 1502 som finns i mina hemtrakter. Överst, se bilden nedan, har vi de s.k. gyllentalsrunorna som användes för att komma fram till månens nytändning. Eftersom nytändningen återkommer på samma datum efter 19 år, används 19 olika runtecken för att markera de olika möjliga dagarna. Varje sådant runtecken placerades på i snitt 29,5 dagars mellanrum på runstaven (varannan gång 29 dagar och varannan gång 30 dagar). Runstaven är från år 1502, det årets gyllentalsruna var u-runan. Den första u-runan återfinns på den 12 januari. Den dagen, och vid övriga u-runor på gyllentalsraden, inföll alltså månens nytändning. Nästa rad innehåller söndagsrunorna, där finns sju runor som upprepas under hela året. År 1502 inföll den första söndagen den 2 januari, även den markerad med en u-runa. Alltså var det söndagar det året på alla dagar markerade med en u-runa. Två år senare var det skottår, söndagsruna fram till skottdagen var h-runan och under resten av året k-runan. Skottdagen inföll alltid förr den 24 februari, men ligger numera på sista februari. Bilden nedan visar två veckor av runstaven, från den 12 till den 25 februari. Man kan notera att u-runan är stupad.
Runstav hos privatperson i Upplands-Bro. Foto Peter Segemark, Nordiska museet.
Den tredje raden markerar festdagarna, eller typiskt helgondagarna, helgdagar som firades olika mycket. Är det ett halvt kors, då hade dagen lägre festgrad. Dessa festdagar varierade också från stift till stift, olika helgon firades olika mycket. När runstaven är färdiganalyserad bör det därför gå att komma fram till från vilket stift just denna runstav kom. Jag har en teori, men har ännu några månader kvar av runstaven att gå igenom. På den 15 februari ser vi ett kors och en kräkla. Det är S:t Sigfrid som firades den dagen. S:t Sigfrid, en biskop från England som missionerade i Sverige, är nog mest känd för att ha döpt kung Olof skötkonung i Husaby källa. Systersönerna Unaman, Sunaman och Vinaman hade S:t Sigfrid då lämnat kvar i Växjö. Vinaman hette förresten en son som enligt en runsten från Vidbo kyrka i Uppland dog (sannolikt) i Boge på Gotland. Den 22 februari finner vi återigen ett kors på runstaven, och före det en nyckel. Här är det Petrus som firas. Dagen kallades i folkmun ”Peter katt” av latinets Petrus in cathedra, dagen då Petrus blev biskop i Rom (biskopsstol heter cathedra på latin). Nyckeln, Petrus nyckel till himmelriket, återfinns på runstaven även på den 29 juni. För den 23 februari markerar o-runan att det var en helgdagsafton. Dagen efter, skottdagen vart fjärde år, firades (annars) Mattias, en av Jesu apostlar. Vad som också är intressant på runstaven är de figurer som finns på smalsidan, se längst ner på bilden ovan. Men dessa har jag ännu inte analyserat. Det finns därför anledning att återkomma till runstaven.
Sedan många år håller jag på att samla bilnummer, från 001 och framåt. Nu har jag kommit till 586. Någonstans finns säkert en bil med det numret. Annars är det vanligt nu med bokstäver på slutet, men femhundrafemtioG fungerar inte alls när man ska samla bilnummer. Förresten finns det säkert många bilar med 586, när man väl sett ett nummer brukar det raskt dyka upp helt gäng bilar med samma nummer. Runstenen U 586 är intressant nog en runsten från Bro. Inte det Bro där jag bor, men ett Bro som jag inte sällan passerat, nämligen Bro i Edsbro socken i Roslagen. Runstenen har varit känd sedan 1600-talet då den beskrevs i Rannsakningarna, och avritades några år senare av Johan Hadorph. Senare försvann den och återfanns i delar vid olika tillfällen under 1900-talet.
U 586 Bro, Edsbro sn. Efter Bautil 569, träsnitt efter teckning av Johan Hadorph, återgiven i Upplands runinskrifter.
Inskriften lyder enligt Samnordisk runtextdatabas (2020) × kunbirn × uk × osbirn × uk × [sikuatr · þiR × lit](u) [×] (r)(i)sa × s[t](i)(n) × [þin]a × iftiR × t(u)ka × faþur sin × ku[þ](a)(n) × ku(þ) ial(b)[i × ans × -]t uk × salu bitr × þan × an × karþi × til × ulm×f(r)[i](R) lit × kra br(u) Se vidare här. Tolkningen blir Gunnbjörn och Åsbjörn och Sigvat de lät resa denna sten efter Toke, sin gode fader. Gud hjälpe hans ande och själ bättre än han förtjänade. Holmfrid lät göra bron.
Det senaste fyndet av en pusselbit till runstenen gjordes då ett äldre hus revs sommaren 1952. Det var den övre delen till vänster (se vänstra fotot nedan) som då hittades. Men mer skulle kunna gå att återfinna – korset saknas fortfarande, fast mer intressant är faktiskt baksidan. Kyrkoherden i Roslagsbro kontaktade hösten 1971 Helmer Gustavson på Runverket och meddelade att han tyckt sig se runor och runband på baksidan av runstenen. Gustavson for dit i oktober och kunde mycket riktigt konstatera ett 15-tal runor i en u-formad runslinga på runstenens baksida. Stenen målades i sommaren 1984 och fyra år senare var jag dit och såg den, se bilderna nedan. Som framgår av fotot är det knappt någon runa som är säker, det är nästan bara huvudstavarna som målats i. Det hindrar inte att runstenen borde granskas på nytt, kanske det går att få ut något av runorna. Men redan i Fornvännen 1954, s. 9, hade konstaterats att ristningen fortsatt på baksidan även om inget mer om det stod i artikeln.
U 586 Bro, Edsbro sn. Fram och baksida. Foton H. Grenler 1988.
En annan runsten i samma stil, ofta betecknade ”Gunnarsstenar” efter runstenarna U 225 och U 226 vid Vallentunasjön men de är ristade i annan stil, skrev jag om i ett tidigare blogginlägg. Det intressanta med dessa runinskrifter är att de ofta innehåller lite mer information än det traditionella på en runsten. Just uttrycket ”bättre än han förtjänade” återfinns t.ex. på runstenen U 69 vid Eggeby i Spånga socken, på U 338 från Granby i Orkesta socken, på U 371 från Lövhamra i Skepptuna socken liksom på U 539 från Husby-Sjuhundra kyrka, alla i samma stil. Uttrycket betyder inte att Toke i inskriften från Bro var en dålig människa. Snarare knyter det an till syndabekännelsen och att vi inför Gud kan få nåd. Frågan är förstås vad ristaren har velat berätta på baksidan, kanske något mer om Toke?
Under våren 2023 hålls flera runföredrag på Upplandsmuseet i Uppsala, närmare bestämt på tisdagar en gång i månaden i museets hörsal. Adressen är S:t Eriks Torg 10.
Klicka på bilden för att läsa närmare om föredragen.
Närmast i tiden hålls ett föredrag av Patrik Larsson den 14 februari kl 15. Föredraget har rubriken Från Fråråd till Fumma och handlar om personnamnen i de uppländska runinskrifterna. Från de ungefär 1500 kända inskrifterna känner man till ungefär 800 olika namn – variationen var alltså stor, även om en del namn var vanliga då, och är vanliga även i nutid, som Sven, Björn och Torsten.
Föredraget den 14 mars kl 15 ges av Alessandro Palumbo och har rubriken Runor på medeltida föremål från Uppsala län. Det medeltida runmaterialet från Uppland är klart mycket mindre än det vikingatida, men det finns en hel del intressanta inskrifter och det görs löpande nya fynd.
Tisdagen den 18 april kl 15 ger Sofia Pereswetoff-Morath föredraget Amuletter som talar och tiger, om vikingatida runbleck från Uppland. Dessa runristade föremål ger spännande inblickar i vikingarnas värld, med helt andra budskap än de texter vi möter på runstenarna.
Sven-Göran Hallonquist har nästföljande föredrag tisdagen den 9 maj kl 15 med rubriken Runkalendariet. Bondens rådgivare. Runkalendrarna har lång historia i Sverige och kunde användas ända fram till kalenderskiftet på 1700-talet.
Vårens sista föredrag Runristarna – vi är dem på spåren! ges av Laila Kitzler Åhfeldt tisdagen den 13 juni kl 15. Vi får höra om 3D-analyser av runstenarna, ner på detaljnivå i ristningarna. Vad kan man göra med den tredimensionella digitala modellen som man får av runstenen och vad säger huggspåren?
Vid besök på museet, missa då inte utställningen ”Tyde den som kan!”, läs mer. Den pågår till och med april. Och kommer du till museet nu på fredag den 3 februari visar museets forskningschef, Torun Zachrisson, utställningen kl 16. Läs mer.
