Blog Image

Runbloggen

Om bloggen

Bloggen handlar om runor och runinskrifter – om fynd, läsningar och tolkningar. Fynden är inte sällan arkivfynd. Det räcker oftast med en enda runa för att det ska bli en runinskrift – men ibland inte ens det. Ibland kan det också komma in noteringar om andra fornlämningar, utflykter i kulturmiljöer och liknande. Om inte annat anges är det jag själv eller familjen som har tagit bilderna.

Jag gillar noter

Blandade runor Posted on 31 juli, 2022 23:23

Noter kan vara lite olika saker.
Det kan vara musikaliska noter som jag i körsammanhang brukar läsa och sjunga efter en gång i veckan. Ett exempel på noter är bilden nedan som visar en runsten vid nationalsången Du gamla du fria. Richard Dybeck som skrev texten var också en flitig tecknare av runstenar och inte sällan spårade han upp stenar som varit försvunna. Runstenen här är säkerligen U 356 från Ängeby i Lunda socken, Uppland.

Foto ur boken Nu ska vi sjunga.

Men noter kan oftare vara fotnoter, eller fotnötter som de skämtsamt kan kallas.

I mitt arbete Svenskt runnamnsregister (1996) finns det 166 stycken fotnoter på 138 sidor. Medan det i mitt arbete Runfynden vid Köpings kyrka (2002) ”bara” finns 43 fotnoter på 142 sidor.

Men rekordet, för egen del, gällande antal fotnoter finns i min utgåva av Arthur Nordéns supplement till Erik Brates Östergötlands runinskrifter. Där finns 1086 fotnoter på 438 sidor.

Har då annan runologisk litteratur också fotnoter?
Ja visst, och det är ofta där man kan hitta guldkorn. Inte sällan sånt som har kunnat användas för uppdatering av Samnordisk runtextdatabas.
En runologisk avhandling med många fotnoter är Magnus Källströms avhandling Mästare och minnesmärken (2007) med 381 fotnoter på 442 sidor.
En annan är Sofia Pereswetoff-Moraths avhandling om runblecken (översättningen till engelska 2019, Runrön 21) där det finns 452 fotnoter på 367 sidor.
Andra arbeten och avhandlingar har förstås också många fotnoter, men inte sällan börjar numreringen om från 1 efter varje kapitel. Och antalet fotnoter är inte det viktigaste, utan vad som står i dem.
För att återgå till Magnus Källströms avhandling kan jag hitta ett trettiotal ditskrivna noteringar ”db” (= ”Samnordisk runtextdatabas”) i mitt ex. av avhandlingen. Även om det finns fler såna noteringar vid den löpande texten är således fotnoter viktiga att kontrollera.

Åter till Nordéns supplement till Östergötlands runinskrifter. Den inskrift som där har flest fotnoter är Rökstenen, Ög 136. Min utgåva innehåller 103 fotnoter på 35 sidor. 24 av dessa är Nordéns egna fotnoter, av de övriga utgör merparten kommentarer som Elias Wessén gjort i manuset och som således blivit fotnoter i utgåvan. Även om det uppenbarligen fanns mycket att kommentera i manuset av Wessén ser jag det spontant som att Nordéns tolkning av Rökstenens inskrift pekar fram mot den tolkning som Wessén sen kom med ett decennium senare, se Runstenen vid Röks kyrka (1958).

I utgåvan av Nordéns supplement är det löpande numrering av fotnoterna per härad. Skulle numreringen inte ha börjat om från 1, hade det blivit onödigt mycket ändringar när texten behövt redigeras om. Å andra sidan verkar det onödigt att börja om på 1 för varje sida eller för varje inskrift. Det normala i Sveriges runinskrifter är att fotnoterna enbart numreras per sida, därmed börjar numreringen om från 1 på nästa tryckplåt med något fotnot. Endast i den senaste delen, Gästriklands runinskrifter (1981), börjar fotnotsnumreringen istället om per inskrift. Då, 1981, hade tekniken för att framställa böcker blivit en annan. Stickprov bland banden i Sveriges runinskrifter visar att olika författare använder fotnoter olika mycket – flitigast förefaller Sven B.F. Jansson vara, medan Elisabeth Svärdström verkar vara mest sparsam med fotnoterna.

Runbloggen har nu i juli funnits i fem år och en hel del har handlat om arkivfynd – i arkiven finns det mer att hitta eller skriva om. Runbloggen kommer få nya inlägg, men arkivfynd kan också beskrivas i andra sammanhang, i löpande text, eller varför inte i fotnoter.

Senast uppdaterad 2022-07-31.



Ett vägmärke som ramlade i sjön

Läsningar och tolkningar Posted on 30 juni, 2022 23:46

Vid förra sekelskiftet stod större delen av en runsten, U 512, vid Skedviken i Fasterna socken i Uppland, inte långt från Mörby slottsruin. Som Run-Janne skriver i festskriften till Elias Wessén (1954) kan stenen ha flyttats dit på 1700-talet från en sannolik fyndplats nära där resten av stenen sen hittades år 1871, nämligen strax norr om Metsjön.
På de äldre kartor jag undersökt har jag inte inte funnit någon uppgift om en runsten vid Fagerudden i sjön Skedviken där runstenen ska ha stått. Men delarna av den hittades i samband med lågvatten i sjön år 1948. En del av stenen saknas fortfarande och lär ligga på botten av sjön, nedanför udden. Någon gång mellan 1895, då det är känt att runstenen stod på Fagerudden, och 1948, då den hittades i vattnet, har stenen alltså ramlat ner och säkerligen gått sönder i fallet.

Texten är lång, i helt skick har det nog funnits mer än 200 runor på stenen varav drygt 170 är i behåll. Inskriften lyder
§A fryb… … …i × huk f(r)… …(f)-þr × þiR ristu × sti- -…(n)a × iftiR × kuþ-ar × …(a)þur × sin kuþan × huk tuma + (b)…-þur × sin ×× kuþ …i ot × þiRa × huk × salu × hu… … …uþiR × bitr × þan × þiR × -ar- × h… …ir × skal × stan^ta × stin × uiþ- bryku × suniR × at × faþuR satu · kuþan · kaiR-… …
§B … (b)(r)u-aR × mirki × at × bua-… …

Vilket blir
§A Frøyb[iorn] … … ok Fr[øy](?) …f[i]ðr, þæiR ræistu stæi[n þe]nna æftiR Guð[m]ar, [f]aður sinn goðan ok Tuma/Tumma, b[ro]ður sinn. Guð [hialp]i and þæiRa ok salu o[k Guðs m]oðiR bætr þan þæiR [g]ær[t] h[afa]. [H]er skal standa stæinn við[r] bryggiu. SyniR at faður sattu goðan. GæiR… …
§B … brau[t]aR mærki at boa[nda]

Fröbjörn (och) … och Frö-(?) (och) -finn, de reste denna sten efter Gudmar, sin gode fader och (efter) Tumme, sin broder. Gud och Guds moder hjälpe deras ande och själ bättre än de ha gjort sig förtjänta av.
Här skall stånda
stenen vid bryggan.
Söner efter fadern
satte, den gode.
Ger- … vägmärke efter sin man.

Den runföljd som Magnus Källström mot slutet läser (b)(r)u-aR, se Saga och Sed 2015 s. 74 f., läste Run-Janne som – -(u)-aR. Men av runspåren att döma är Magnus läsning fullt sannolik och säkerligen riktig och hans tolkning brautaR likaså. Ordet braut, i genitiv brautaR, betyder ’väg’. Det är samma ord som finns i namnet på sagokungen Bröt-Anund, måhända begravd i Anundshögen vid Västerås. Detta vägmärke kan, som Magnus Källström skriver, ha fungerat som ett landmärke – en stor sten markerande en landningsplats för sjöfarare som tagit sig från Östersjön vid Norrtälje upp till bryggan i Metsjön. Nu står stenen ca 130 meter norr om sjön, men då roten till runstenen säkerligen hittades i åkern söder om stenens nuvarande plats var det därifrån inte så långt till sjön.

Toppen till runstenen hittades alltså i Skedviken. Där bör man, gärna vid lågvatten, fortsätta letandet efter de delar av runstenen som fortfarande saknas. Kanske det är flera småbitar som man ska leta efter, i grå granit, eller ganska så vit – större delen av framsidan har ett vitt kvartslager. Efter versen, i fornyrðislag, fortsätter inskriften med ett namn som börjar på GæiR… Vad har ristaren velat säga där? Fortsätter versen? Får vi någon upplysning om ristaren? Eller är det bara början på den avslutande texten som innebär att namnet som börjar med Ger- är namnet på Gudmars hustru? Antar vi det, kan namnet t.ex. vara Gerhild, Gerlög, Gerunn eller Gervi.

I återgivningen av U 512 i Samnordisk runtextdatabas finns ännu inte tolkningen brautaRmærki med, likaså kvarstår där en felaktigt införd alternativtolkning Gudvar av faderns namn, något jag fick påpekat för mig häromveckan. Den skadade runan i namnet kan inte vara ett u, utan runan var med all sannolikhet ristad som en m-runa. Tolkningen Gudmar är därför säker och är den tolkning som Run-Janne har. Databasen har även med en §B-del av inskriften som innehåller versen (förutom en avslutande §C-del), men den delen är en kvarleva från den äldsta databasen från 1980-talet där längre runtexter, som här, delades upp i flera poster. Istället är det nu bara ”vägmärket” som vi kan läsa om på runstenens baksida, men den runslingan kanske ursprungligen hörde samman med runslingan på framsidan. Fynd av några pusselbitar kommer nog inte ge svar på just det, men kanske vi får fram lite fler av namnen på människorna som bodde vid Metsjön för 1000 år sedan och som såg till att resa vägmärket – landmärket – vid Metsjöns brygga.

U 512 Stortjäran, Fasterna sn. Sven B. F. Jansson vid runstenen. Foto i Runverkets samlingar, efter Källström 2015.

Senast uppdaterad 2022-07-02.



Att välja på en konferens

Blandade runor Posted on 31 maj, 2022 22:19

Om två veckor börjar den nionde internationella runkonferensen. Den blir den femte där jag deltar, men det var nu åtta år sedan sist. Så det är säkerligen många som, liksom jag, ser fram emot konferensen.
På konferenser av detta slag finns det flera pass som är gemensamma, men också pass som är uppdelade i olika konferensrum så att man kan välja: vad ska man gå på? Och ibland springa emellan när man vill lyssna på ett föredrag första halvtimmen och på ett annat föredrag, i annan lokal, den andra halvtimmen. Eller så stannar man kvar. De som springer emellan är ju inte så ”populära”, det är lätt hänt att man stör om föredragen inte exakt håller tiden.
Tid är alltså viktigt.
Apropå tid så är temat för konferensen ”Functions of runic literacy 200 to 1500 AD: Text types and historico-cultural contexts”.
Hur var det med läs- och skrivkunnigheten under ”runtiden”? Själv tänker jag att det inte var någon idé att skriva något om det inte fanns läsare. Men vissa runinskrifter hade bara en eller annan läsare – de var mer ”privata”, medan andra texter var uppenbarligen mer offentliga – och då tänker jag på runstenarna.

Åter till valen.
För egen del kan jag välja det föredrag som på titeln låter roligast eller intressantast, jag kan välja föredragshållare som jag vet är duktiga. Jag behöver inte fundera på om föredraget är värdefullt för aktuella eller framtida forskningsprojekt som istället kan vara en utgångspunkt när andra väljer vilka föredrag de ska lyssna på. Fast det blir ju ändå värdefullt för dem. Det är viktigt att få ut något av föredraget, att man lär sig något nytt. Och ibland bidra med frågor eller synpunkter.

Kan man då fokusera hela tiden? Eller kommer jag för egen del fundera på vad jag själv ska säga den sista dagen då jag ska hålla ett av de dryga 50 föredragen. Nåja, jag är inte orolig. Jag har varit på konferenserna förr, vet ungefär vad jag ska prata om och kommer kunna slappna av.

Och det är inte föredrag hela tiden. Det blir utflykter, åt olika håll och av olika slag. Då konferensen äger rum nära den dansk-tyska gränsen kommer någon utflykt gå till Danmark, en annan utflykt gå till Hedeby i Schleswig m.m. Återigen lite att välja mellan, även om en utflykt till Hedeby är gemensam för alla. Hedeby, eller Heiðabýr på fornnordiska, var ungefär samtida med Birka och en stad som liksom Birka övergavs redan under vikingatiden och återupptäcktes igen långt senare.

Läs mer om konferensen här https://www.isrri2022.uni-kiel.de/

En logotyp för konferensen

Senast uppdaterad 2022-05-31.



Om runstenar från Bro kyrka

Blandade runor Posted on 30 april, 2022 22:18

Vid ett föredrag i veckan talade jag om runstenar i Bro och speciellt de stenar vid kyrkan som vi då passade på att titta närmare på.
I början av 1970-talet registrerade Runverket vid Riksantikvarieämbetet fyra runstensfragment vid kyrkan, två hade passning till U 619 (återfunna pusselbitar – se foto nedan), medan de andra fragmenten utgör delar till okända runstenar där många fler pusselbitar finns kvar att hitta.
Därefter har inga runfynd gjorts i socknen eller ens i hela Upplands-Bro kommun. Inskriften på U 619 är intressant eftersom den pekar på att det ska ha funnits ytterligare en sten med början av inskriften.
Inskriften på U 619 lyder: þisa · meki · eftiR · ky… …i + rauþr h…[ak -…]
Vilket kan betyda: Dessa märken efter Gyrid(?) … Röd högg …
Den möjliga tolkningen Gyrid beror på att namnet finns på en annan runsten från Bro kyrka (U 618), också den nu i vapenhuset, men tidigare i kyrkgolvet. Den stenen, tyvärr mycket sliten, är rest av Ingrid och Gyrid efter Klemet sin fader och Ingegärd(?) efter sin man.
De båda ristningarna är ungefär samtida. Men eftersom Gyrid levde när U 618 ristades bör det inte vara den stenen som avses med ”Dessa märken” i inskriften för U 619, om det nu är Gyrid som nämns där, utan då en annan sten – gissningsvis den sten som det bara finns fragment kvar av.

U 619 Bro kyrka. Foto: Helmer Gustavson, Runverket, Riksantikvarieämbetet.


Den intressantaste runstenen i Bro är stenen som nu står rest 200 meter norr om kyrkan, men som tidigare var inmurad i (dåvarande) vapenhusväggen fram till år 1866.
Stenen kallas Assurs sten och är rest av Ginnlög till minne av maken Assur, son till Håkon jarl, en vikingaväktare som hindrade främmande vikingar att göra strandhugg i bygden. Samtidigt gjordes en bro. En bro (eller snarare vägbank över sankmarker) som säkerligen gett namn åt socknen, kyrkan och även häradet. Ginnlög var enligt inskriften syster till Sygröd och dotter till Holmger – vilka, jämte andra släktingar, nämns på den berömda Sigurdsristningen vid Sundbyholm nära Eskilstuna i Sörmland.
I Rannsakningarna från 1672, och i äldre källor, anges att runstenen U 617 skulle vara inmurad vid ingången till kyrkan eller som det också står ”J Wapenhuus Muren”. Men i riksantikvarien Johan Hadorphs anteckningar i resejournalen från 1684 står det ”i Sakrestijeweggen.” Varför skrev han fel? Eller kan det ha varit så att just då användes vapenhuset som sakristia vilket det ju gör även i våra dagar? Kyrkans äldre sakristia var belägen på långhusets norra sida, under 1700-talet nämns flera reparationer av den innan den år 1780 ersattes av en ny sakristia öster om koret. Att den äldre sakristian reparerades 1705 finns noterat, men kan vapenhuset ha fungerat som sakristia 20 år tidigare, i samband med en annan reparation? Nej, det är bara spekulationer, men ändå intressant eftersom vapenhuset i våra dagar just fungerar som sakristia. Ett av fragmenten funna på 1970-talet hittades förresten fem meter norr om kyrkan, sannolikt i muren till den äldre sakristian, troligen uppförd omkring år 1300.
När Rickard Dybeck skriver om runstenen 1860 i sitt arbete Sverikes runurkunder, anger han att ”Ristningens högra sida ligger nedåt; yttersta slingan häråt till hälften dold i jorden.” Att hela inskriften därmed inte riktigt kunde läsas kan ha varit ett skäl till att stenen togs ur vapenhusväggen, kanske efter påstötningar av just Dybeck som var åter till Bro 1865.

U 617 Bro kyrka. Foto: Ulrika Nordkvist, Bro församling.

Senast uppdaterad 2022-04-30.



Gamla bilder på runstenar

Blandade runor, Evighetsrunor Posted on 31 mars, 2022 23:04

På ATA, Antikvarisk-topografiska arkivet vid Riksantikvarieämbetet, finns drygt 100 mappar med 4.600 folioark innehållande omkring 15.000 fotografier och ibland teckningar av runstenar och bildstenar normalt tagna från 1860-talet till mitten av 1970-talet. Folioarken med bilderna blev digitaliserade i projektet Evighetsrunor och har nu börjat göras tillgängliga på plattformen Runor. Större delen av materialet återstår fortfarande att lägga ut, men en hel del bilder är åtkomliga.
Söker man exempelvis på runstenen Bo KJ73 från Rö i Tanums socken, Bohuslän, direktlänk, då kan man under ”Bilder” hitta bilder på runstenen, bl.a. då just från dessa digitaliserade planscher.
En direktlänk till planschbilderna för just denna runsten är https://pub.raa.se/dokumentation/d630eb12-33fb-4525-8f7f-c18a8db1cff8/visning/1

Går det då att hitta bilderna på andra sätt?
Jo, ett sätt är att använd Arkivsök, se https://app.raa.se/open/arkivsok/

Väl där kan man välja avancerad sökning (direktlänk). Långt ner på sidan hittar man ”Arkiv/Samling” och där kan man välja ”Bilder av runstenar och bildstenar”.
Då får man alla, hittills, inlagda bilder. Även om bilderna från Uppland, Södermanland och Gotland fortfarande saknas går mycket att hitta.
För att inte få så många träffar kan man lägga på fler sökvillkor, exempelvis Runsignum eller något under Plats.

Ett sökfält på sidan är Arkivreferenskod, ”Arkivreferens så som den anges i NAD”. NAD är Nationell arkivdatabas hos Riksarkivet.
Uppgifterna om ”Bilder av runstenar och bildstenar” hittar man här.
Där kan man under Referenskod 73 hitta ”Värmland” och fullständig Referenskod som då kan anges under Arkivsök blir SE/ATA/ARK3_2-10/K 1 B/73
Och länken till just dessa bilder blir då https://app.raa.se/open/arkivsok/results?arkiv_referenskod=SE%2FATA%2FARK3_2-10%2FK%201%20B%2F73&searchtype=filter&page=0&pagesize=25

Medan t.ex. en länk för runstensbilder från Västmanland (referenskod SE/ATA/ARK3_2-10/K 1 B/83) blir https://app.raa.se/open/arkivsok/results?arkiv_referenskod=SE%2FATA%2FARK3_2-10%2FK%201%20B%2F83&searchtype=filter&page=0&pagesize=25

Botanisera vidare bland bilderna.

Bo KJ73 Rö (Röö) Tanums sn. Foto: Rosén, S, Okänd, Claesson, Claes.

Senast uppdaterad 2022-03-31.



Fred, frid och seger för det ukrainska folket

Blandade runor Posted on 28 februari, 2022 00:26

Staffan Fridell skrev år 2004 om en sländtrissa från tidig medeltid funnen i Zvenigorod (Звенигород) i västra Ukraina och som nu finns på Historiska museet i Lviv. Se artikeln Två medeltida kvinnonamn i runinskrifter på sländtrissor i Blandade runstudier 3 (Runrön 18), s. 11 ff.
Sländtrissan hittades 1990 i ett fyndlager som daterats till perioden 1115–1130, alltså tidig medeltid. I Zvenigorod fanns sedan 1000-talet en befäst borganläggning som nämns första gången år 1087 (källa: https://de.wikipedia.org/wiki/Swenyhorod_(Lwiw)). Sländtrissan och dess inskrift kan därmed dateras till början av 1100-talet, och inte senare än till år 1130 då den alltså senast hamnade i fyndlagret.
Därmed är inskriften ganska exakt 900 år gammal.
På sländtrissan finns en inskrift som börjar med runorna si, därefter kommer ett tecken, som rimligen är ett kyrilliskt X. Och därefter ytterligare tre runor riþ.

UA Fridell2004;15, Zvenigorod Ukraina. Efter Elena Melnikova Skandinavskie runitjeskie nadpisi 2001 återgiven i Fridell 2004.

Ett kyrilliskt X kanske ljudmässigt kan liknas vid ch i det tyska namnet Bach. Det passar bra in på att försöka återge det aktuella ljudet i runinskriften vilket emellanåt ristas med en h-runa.
På sländtrissan finns även ett par kors och två f-runor inristade. Kors kan symbolisera Jesu lidande, men likväl också seger, seger över döden.
Namnet i inskriften, Sigrid, består av två delar. Sig- kommer av fornvästnordiskans sigr som betyder seger, och efterleden är frīðr, av fornvästnordiskans fríðr vilket betyder ’vacker’ i den ursprungliga betydelsen ’älskad’ (se Lena Peterson Nordiskt runnamnslexikon 2007, sidorna 189 och 68). Men association går lätt vidare till det snarlika ordet friðr (med kort i), vilket betyder ’kärlek, frid, fred’ och kanske då med betydelsen ’skydd’ när det används i personnamn (se Peterson s. 67).

Låt därför vår Sigrid på sländtrissan från västra Ukraina symbolisera såväl segern som den älskade freden och friden som vi så starkt önskar snarast ska infinna sig i detta krigsdrabbade land – liksom det skydd vi alla vill ge människorna i Ukraina. Och låt Sigrid även symbolisera – speciellt med sitt kyrilliska tecken – kontaktarna och samhörigheten mellan oss i Norden och Ukraina.
Sigrid var säkert en älskad dotter, kanske en dotter av skandinaviska föräldrar men uppvuxen i ett slavisktspråkigt område där hon – eller vem som nu ristade runorna – tog till ett kyrilliskt tecken i ristandet av namnet.

Senast uppdaterad 2022-02-28.



En Karle till Jarle – från Wiedes manus till Östergötlands runurkunder (2) – Ög 44.

Arkivfynd, Läsningar och tolkningar Posted on 30 januari, 2022 19:13

I ett tidigare blogginlägg med fynd från Wiedes arkiv skrev jag om en teckning av Ög 1. Denna gång gäller det en runsten från Björnsnäs i Kvillinge socken, Östergötland.
Runstenen, Ög 44, anges av Liljegren (L 1090, se hans Run-urkunder 1833) ha inskriften

… – … aftʀ : kar.. : faþur : sin :

Som källa anger Liljegren ”L. 1090. kx”, med det åsyftas Fullständig Bautil, upptagande alla bekanta Run-Urkunder (i afteckning eller afskrift), ett manuskript som återfinns i ATA, Riksantikvarieämbetet.
Avritningen hos Liljegren återges i Brates Östergötlands runinskrifter plansch XV, se nedan.

Brate skriver:

Teckningen i L. f. B. 1090 visar blott högra halvan av stenen med runorna : aftʀ : karol : faþur : sin. På ʀ i aftʀ saknas vänstra kännestrecket, a i karol har kännestreck blott på vänstra sidan, n i sin och o i karol blott på högra sidan om staven.
W. 4 meddelar ur mig obekant källa en fullständigare och synbarligen riktigare läsning:
Karli : raisti : stin : þansi : aiftʀ : karal : faþur : sin :
Namnet karal är Karl med en hjälpvokal mellan rl.
Översättning: Karle reste denna sten efter Karl, sin fader

Ög 44 Björnsnäs, Kvillinge sn. Efter Plansch XV i Östergötlands runinskrifter (1911).

En genomgång av Wiedes manus (i ATA) till arbetet Östergötlands runurkunder (utgivet 1875 som en del av Östergötlands fornminnesförenings tidskrift 1) ger några olika exempel på hur inskriften ska läsas:
Jarli : raisti : stin : þansi : aiftiʀ : Karal : faþur : sin :
Jarli : raisti : stin : þa(n)si : aiftʀ : Karal : faþur : sin :
Karli : raisti : stin : þansi : aiftʀ : Karal : faþur : sin :

Det sistnämnda är det som sen gick i tryck 1875 som inskrift nummer 4, därav ”W. 4” hos Brate. Men läsningen stämmer inte helt överens med Wiedes egen teckning av runstenen.

Ög 44 Björnsnäs, Kvillinge sn. L. C. Wiedes teckning (ATA).

Första namnet på teckningen är där återgivet iarli. Gissningsvis har Wiede i slutredigeringen av sitt manus antagit att den som reste stenen skulle vara den karli som han angav ha låtit hugga runinskriften Ög 45, också den från Björnsnäs i Kvillinge socken. Den runföljden läses dock harþi, men lästes av P. A. Säve sommaren 1861 som karþi.
Efter runorna : raisti : stin : följer ett parti som snarare bör återges -a-si än þansi, men som säkert betyder þannsi ’denna’.

Inskriften bör alltså, i enlighet med Wiedes teckning, återges
iarli : raisti : stin : -a-si : aiftʀ : karal : faþur : sin :
Tolkningen blir då
Iarli ræisti stæin [þ]a[nn]si æftiʀ Karl, faður sinn.
’Jarle reste denna sten efter Karl, sin fader.’

Namnet Jarle återfinns bara på en annan östgötsk runsten, Ög 25 från Söder Mem i Östra Ny sn. Den stenen är försvunnen, namnet är enligt Bautil (B 906) ristat iarli, säkert avses iarla då namnet där står i ackusativ. Från medeltida svenskt område känner man till drygt 30 män med namnet Iærle, alla från mitten av 1300-talet och framåt (se SMP, häfte 14). Men inga från Östergötland. På runstenarna hittar vi minst 15 gånger det närbesläktade namnet Iarl ’Jarl’, varav ett par–tre gånger från Östergötland. Apropå snarlika namn kan nämnas en Ialle Belghyr som år 1370 säljer sin lott i Algutstorps kvarn i Regna sn, Ög (se SMP, häfte 12).

Wiede ger i sin text inga detaljerade uppgifter om var stenen skulle stå, han skriver ofta ”Björnsnäs tröskhus” men även ”Björnsnäs åker” – det senare anges i det tryckta arbetet (1875).
Nordén antar i sitt manus till supplementet till Östergötlands runinskrifter att runstenen stått vid en äldre väg i åkern väster om vägen åt sydväst från Björnsnäs (nära Ög 45).

Wiedes uppgift om ”Björnsnäs tröskhus” är intressant. Runhällen Ög 45 från Björnsnäs befann sig inne i detta tröskhus när P. A. Säve granskade runhällen sommaren 1861 (se Antiqvarisk tidskrift 1 1864, s. 66). Säve nämner inget om runstenen (Ög 44) från Björnsnäs. Men troligen har runstenen inte stått långt från detta tröskhus.
Intill beskrivningen av inskrifterna från Björnsnäs finns på en av de många förteckningarna av Wiede en ritning som vid en första anblick skulle kunna peka ut var de båda ristningarna vore belägna. Men dels avbildas snarare en kyrka med kyrkogård, dels fanns då runhällen i tröskhuset som var beläget intill en avlång byggnad.

Ög 44 och Ög 45 Björnsnäs, Kvillinge sn. Efter L. C. Wiedes manuskript till Östergötlands runurkunder (ATA).

När det gäller att rita av en runsten, skriver Wiede i ett brev till Hans Hildebrand 1873-01-16 (ATA): ”… hvad mina ofullkomliga försök i ritning beträffar, har jag aldrig vågat att tota till utan att förut hafva på stenen uppdragit ett nät af qvadratalns rutor med svarta kolränder; likaså på pappret, men af 1/16 dels eller 3/50 dels förminskningsskala …”. I detta fall är alltså skalan 1/16, se teckningen ovan.

Även om Wiede inte var en van avritare av runstenar, kan vi i alla fall anta att proportionerna är korrekta. Och så får vi hoppas att runstenen kommer till rätta.

Senast uppdaterad 2022-01-30.



Runbibliografin och lite annat runologiskt under 2021

Bibliografier Posted on 31 december, 2021 23:30

I juni skrev jag om runbibliografin att den då kommit upp i 5000 poster. Sedan dess har nu antal poster ökat till över 5100 poster.
Totalt har det under året blivit inlagt 365 nya poster i bibliografin, varav 111 nya sedan juni, se de gröna delstaplarna i figuren. Av dessa är 97 utgivna 1995 eller senare, och främst då från de senaste tio åren. Den röda färgen i figuren visar vad som blev inlagt under perioden 22/12 2019 – 22/6 2021.

Antal poster och uppdateringar i Svensk runbibliografi

Spridningen över tid har blivit lite jämnare, men det återstår fortfarande en hel del litteratur att lägga in – och få nys om. Även om jag fortfarande har en hel del litteratur och uppgifter om litteratur kvar att gå igenom är det alltid värdefullt med tips. Mycket har säkerligen getts ut under senare år, men det var nog mer som trycktes för ett tiotal år sedan.
Under året är det inte bara nya poster som har lagts in, utan 206 andra poster har också uppdaterats. Oftast har ändringen bara bestått av en mindre texträttelse, men inte sällan har länkar, klassificering och runsignum lagts till vilket ökar bibliografins användningsområden. Klassificeringen innebär att det för referensen kort anges vad som tas upp i arbetet. En intressant ingångsväg till bibliografin är ämnes- eller sökträdet. Litteraturen om en runinskrift är nåbar från ”Referenser” på plattformen Runor.

I övrigt har det i år, till stor del pga av pandemin, för egen del inte blivit några arkivforskningar. Men smärre redigeringar har det ändå kunnat bli i utgåvan av Nordéns supplement till Östergötlands runinskrifter. Under året har det vidare gjorts en hel del noteringar kring vad som bör uppdateras i Samnordisk runtextdatabas, ett arbete som är planerat att utföras under 2022.

Vidare vill jag gärna tipsa om att läsa om de runfynd som nyligen gjordes i Oslo.

Och läs gärna Magnus Källströms inlägg på k-blogg, där det senaste inlägget handlar om att tolka Rökstenen. En sten som det ständigt publiceras mycket om – i runbibliografin finns det minst 283 arbeten som mer eller mindre utförligt behandlar denna vår längsta runinskrift.

Senast uppdaterad 2021-12-31



Nästa »