Antikvariskt-topografiska arkivet vid Riksantikvarieämbetet innehåller många hyllmeter med skrivelser, rapporter, ritningar, protokoll, fotografier mm.
Som antyds av namnet är en stor del av arkivet sorterat topografiskt, på landskap, socken/stad och by/kvarter. Inte sällan har personer anställda vid Riksantikvarieämbetet, eller föreningar och andra, överlämnat sina egna arkiv. Det gör att ATA också inkluderar mer än 200 mer eller mindre privata arkiv – dokument, manus, brev mm som personerna eller föreningarna fått eller arbetat med. Riksantikvarieämbetet och Vitterhetsakademien har även ansvarat för utgivningen av ett flertal skriftserier, haft hand om flera fonder och korresponderat med länsmuseer, länsstyrelser och andra myndigheter varför man i arkivet kan hitta en stor mängd handlingar kring den centrala kulturminnesvården i landet. Just runstenar har ofta uppmärksammats, men givetvis många andra fornlämningstyper, byggnader, kulturmiljöer mm.
Runstenarna finns typiskt med i det topografiska arkivet – man beställer fram handlingar för fastigheten (eller kyrkan) och får leta igenom papperna, som normalt ligger i tidsordning med senast överst, tills man hittar det man söker. Ibland ligger dock uppgifterna på ”socknen allmänt”. Inte sällan finns det bilder av runstenarna, totalt finns det uppskattningsvis 4600 folioark med äldre fotografier som Riksantikvarieämbetet nu har skannat in i projektet Evighetsrunor.
Det finns också teckningar av runstenarna – om inte i runmapparna, så i enskilda arkiv eller bland reseberättelser upprättade på 1800-talet av dåtidens fornforskare.
Totalt sett finns fyra miljoner bilder i arkivet, från utgrävningar, fornlämningsmiljöer, byggnader m.m. Ofta är bilderna sorterade efter ämnen – eller topografiskt. För fotografier tagna från 1976 eller framåt så får de sökas på landskap, socken/stad och därefter objekt.
Åter så till det topografiska arkivet. Handlingarna är ordnade per fastighet och socken, landskapsvis. För varje socken eller stad finns också (äldre) tidningsurklipp, ett material som kan vara intressant att gå igenom. En del skrivelser och handlingar berör flera socknar – dess kan då återfinnas i boxar för landskapet, t.ex. ”Södermanland allmänt”. Där kan man söka om man inte hittar det man ”vet ska finnas” under den aktuella socknen.
Delar av Kulturhistoriska byråns arkiv om kyrkobyggnaderna har insorterats i det topografiska arkivet, men det kan man ju uttryckligen ange att man inte behöver få fram – såvida man nu inte är ute efter handlingar därifrån.
Under ungefär hundra år fram till och med 1993 betecknades diarienumren med ett löpnummer plus ett årtal. Knutet till ett och samma diarienummer kan finnas flera dokument – t.ex. en brevväxling mellan Riksantikvarieämbetet och dess ombud eller något länsmuseum. Ett exempel är 3623/43, vilket gäller försvinnandet av Ög 185 vid Sjögestads kyrka i Östergötland. Den 20 september 1943 skickade ombudet Thord Lindell ett brev till Riksantikvarieämbetet och 9 dagar senare skickade Riksantikvarieämbetet en skrivelse till församlingen i ärendet – bägge dokumenten har samma diarienummer. Både inkommande och utgående skrivelser hittas i arkivet – äldre utgående skrivelser från tiden före 1923 finns dock inte i det topografiska arkivet eftersom man inte förrän då använde karbonpapper i skrivmaskinen.
Spännande och värdefulla fynd kan också göras i ATA:s brevsamlingar, resejournaler, bland ritningarna eller i mikrofilmade samlingar från andra arkiv än Riksantikvarieämbetets eget arkiv.
Bild från försättsbladet till Riksantikvarieämbetets vägledning till sökning i Topografiska arkivet.
Senaste uppdaterad 2019-03-24
Nu när julfriden sänker sig över landet vill jag gärna peka på en runinskrift som på ett sätt knyter an till detta. I alla fall så nära man nu kan komma.
Det har nu gått 80 år sedan Vadstenabrakteaten (Ög 178) blev stulen. Den 11 oktober 1938 frågade Bengt Cnattingius vid Östergötlands museum om det kunde göras kopior av de båda guldbrakteater som hade hittats vid Vadstena och som fanns på Statens historiska museum i Stockholm. I diskussionerna kom man överens om att göra en kopia av brakteaten med runorna och inte av den där det enbart fanns figurer. Kopian skulle göras av Historiska museets konserveringsavdelning till en kostnad av 20 kronor. 
Den 6 november fick jag motta ett fint pris av Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. Prismotiveringen löd ”… för hans betydelsefulla bidrag till runologin, inte minst hans ovärderliga datatekniska bistånd till den internationellt uppskattade Samnordiska runtextdatabasen.”
År 1990 kom två viktiga runologiska avhandlingar, den ena var Henrik Williams’ om åsrunan. Visst skulle den runan kunna användas för att datera runinskrifter? Efter omkring år 1050 skulle åsrunan antas användas för o. Men förändringen gick inte till exakt så, vilket avhandlingen kunde visa. Åsrunans ljudvärde kan inte användas för att datera inskrifter. 
I Trondheim hölls i torsdags, som inledning till ett fältrunologmöte, korta föredrag om ett tiotal av de omkring 100 runristade föremålen som hittades vid arkeologiska utgrävningar framför allt av Folkbibliotekstomten i centrala Trondheim under åren 1974–1985. Själv talade jag om en knappt fem cm bred trätrissa med inskriften fifafufofyfe. Kanske något som använts i runundervisningen på 1200-talet. Fredagen ägnades åt granskning av bortåt 60 av de 100 föremålen. En hel del av dem är träföremål som kunnat bevaras i den fuktiga miljön.