Vid ett föredrag i veckan talade jag om runstenar i Bro och speciellt de stenar vid kyrkan som vi då passade på att titta närmare på.
I början av 1970-talet registrerade Runverket vid Riksantikvarieämbetet fyra runstensfragment vid kyrkan, två hade passning till U 619 (återfunna pusselbitar – se foto nedan), medan de andra fragmenten utgör delar till okända runstenar där många fler pusselbitar finns kvar att hitta.
Därefter har inga runfynd gjorts i socknen eller ens i hela Upplands-Bro kommun. Inskriften på U 619 är intressant eftersom den pekar på att det ska ha funnits ytterligare en sten med början av inskriften.
Inskriften på U 619 lyder: þisa · meki · eftiR · ky… …i + rauþr h…[ak -…]
Vilket kan betyda: Dessa märken efter Gyrid(?) … Röd högg …
Den möjliga tolkningen Gyrid beror på att namnet finns på en annan runsten från Bro kyrka (U 618), också den nu i vapenhuset, men tidigare i kyrkgolvet. Den stenen, tyvärr mycket sliten, är rest av Ingrid och Gyrid efter Klemet sin fader och Ingegärd(?) efter sin man.
De båda ristningarna är ungefär samtida. Men eftersom Gyrid levde när U 618 ristades bör det inte vara den stenen som avses med ”Dessa märken” i inskriften för U 619, om det nu är Gyrid som nämns där, utan då en annan sten – gissningsvis den sten som det bara finns fragment kvar av.
Den intressantaste runstenen i Bro är stenen som nu står rest 200 meter norr om kyrkan, men som tidigare var inmurad i (dåvarande) vapenhusväggen fram till år 1866.
Stenen kallas Assurs sten och är rest av Ginnlög till minne av maken Assur, son till Håkon jarl, en vikingaväktare som hindrade främmande vikingar att göra strandhugg i bygden. Samtidigt gjordes en bro. En bro (eller snarare vägbank över sankmarker) som säkerligen gett namn åt socknen, kyrkan och även häradet. Ginnlög var enligt inskriften syster till Sygröd och dotter till Holmger – vilka, jämte andra släktingar, nämns på den berömda Sigurdsristningen vid Sundbyholm nära Eskilstuna i Sörmland.
I Rannsakningarna från 1672, och i äldre källor, anges att runstenen U 617 skulle vara inmurad vid ingången till kyrkan eller som det också står ”J Wapenhuus Muren”. Men i riksantikvarien Johan Hadorphs anteckningar i resejournalen från 1684 står det ”i Sakrestijeweggen.” Varför skrev han fel? Eller kan det ha varit så att just då användes vapenhuset som sakristia vilket det ju gör även i våra dagar? Kyrkans äldre sakristia var belägen på långhusets norra sida, under 1700-talet nämns flera reparationer av den innan den år 1780 ersattes av en ny sakristia öster om koret. Att den äldre sakristian reparerades 1705 finns noterat, men kan vapenhuset ha fungerat som sakristia 20 år tidigare, i samband med en annan reparation? Nej, det är bara spekulationer, men ändå intressant eftersom vapenhuset i våra dagar just fungerar som sakristia. Ett av fragmenten funna på 1970-talet hittades förresten fem meter norr om kyrkan, sannolikt i muren till den äldre sakristian, troligen uppförd omkring år 1300.
När Rickard Dybeck skriver om runstenen 1860 i sitt arbete Sverikes runurkunder, anger han att ”Ristningens högra sida ligger nedåt; yttersta slingan häråt till hälften dold i jorden.” Att hela inskriften därmed inte riktigt kunde läsas kan ha varit ett skäl till att stenen togs ur vapenhusväggen, kanske efter påstötningar av just Dybeck som var åter till Bro 1865.
Senast uppdaterad 2022-04-30.