Evert Salberger, 1918-04-02–2008-01-24, var en produktiv run- och namnforskare. I mina pärmar har jag flera handskrivna brev från honom bl.a. kring mitt arbete med Svensk runbibliografi på 1990-talet. Till det första brevet 1991 bifogade han en lista på 95 runologiska artiklar. Totalt blev det sedan bortåt 50 artiklar till innan ”lade ner runpennan” som han uttryckte det.
Evert Salberger var enligt webbsidan http://www.sveaorden.se/stipendier/ den första bland Svea Ordens stipendiater år 1957. Den senaste är Alessandro Palumbo som nu den 28 april försvarar sin avhandling Skriftsystem i förändring: en grafematisk och paleografisk studie av de svenska medeltida runinskrifterna. Salbergers doktorsavhandling Runsvenska namnstudier skrev han klart just den 2 april år för i år 40 år sedan. Runologiska avhandlingar var då mycket ovanliga. I avhandlingen presenteras 26 nya tolkningar av person- och ortnamn på ett sätt typiskt för Salberger. Åtskilliga är de tolkningsförslag han genom åren har publicerat, ibland i mer lokala tidskrifter såsom Västgötalitteratur, och ett par gånger under eget förlag. Han stödjer ofta sina tolkningar på paralleller i den fornvästnordiska litteraturen och ger inte sällan ”det teoretiska ljudunderlaget”, exempelvis g/k+a/æ+(m)+b(b)/p(p)+i utifrån runföljden kabi på U 792 från Ulunda i Tillinge sn, se avhandlingen s. 59. Hans tolkningsförslag är där Gapi, ’Gape’. Ibland föreslår han att runor kan ha blivit omkastade eller utelämnade. Det senare går han tyvärr ibland för långt med, såsom då han i sitt arbete Östgötska runtexter föreslår att den runföljd som Brate läst si(s)(t)R på Ög 32 från Å kyrka ska tolkas Sigstens. Han är visserligen inte först med att kasta fram förslaget, men han går grundligt tillväga och hittar paralleller i andra inskrifter. Ett ytterligare problem i detta fall, utöver de utelämnade runorna, är att det inte står si(s)(t)R, den sista runan är en m-runa (som visserligen i enlighet med Brate och Salberger kan vara stupad) och de båda runorna dessförinnan är så skadade att det är tveksamt om det verkligen stått så.
Salberger är ibland en ”skrivbordsrunolog”, och missar att undersöka vad det verkligen står på stenen. Men ofta träffar han rätt och hans många tolkningsförslag har verkligen berikat den runologiska forskningen.
Senast uppdaterad 2018-04-02
Sent men jag har just köpt ett exemplar av Otto von Friesens Runorna. Mitt exemplar har ägts av Evert, enligt namnteckning och årtalet 1949.
Salberger höll under 1949 på med en artikel som fick rubriken ”Elisioner på Rökstenen”. Artikeln var tänkt att komma ut det året i tidskriften Arkiv för nordisk filologi, men tidskriften blev inte tryckt förrän 1950. Hans avsikt var senare att skriva sin avhandling om Rökstenen, men blev avrådd eftersom Elias Wessén höll på med sin monografi om Rökstenen, tryckt 1958. Istället dröjde det två decennier innan Salberger disputerade. En annan person som vid slutet av 1940-talet höll på med Rökstenen var Arthur Nordén vars opublicerade manus om Östergötlands runinskrifter – ett supplement till Brates utgåva – var tänkt att tryckas 1948. Just vad gäller Rökstenen uppdaterade dock Nordén sitt manus efter att Salberger kommit med sin uppsats, se min utgåva av Nordéns manus på webbsidan https://gamlebo.se/norden/ och specifikt om Rökstenen i https://www.gamlebo.se/norden/%C3%96g%20136_Norden.pdf.