I mitt runblogginlägg i oktober 2021 skrev jag generellt om vilken som är den vanligaste runan i våra runinskrifter.
Och det är i-runan.
Men om vi tittar på orden och namnen, vad brukar de börja på för runa?
Plockar man fram en ordbok ser man att bokstaven s är den vanligaste begynnelsebokstaven.
Samma sak kunde man se i telefonkatalogerna på sin tid, det var spalt efter spalt med namn på S-.
I runornas värld så är också s vanligt som första runa i orden. Men är den vanligast?
Jo, ord på s upptar nästan 20 sidor i Lena Petersons Svenskt runordsregister (1994). Och namn på S upptar 32 sidor i hennes Nordiskt runnamnslexikon (2007).
Men vilka runor brukar annars orden och namnen börja på?
Om jag går igenom Samnordisk runtextdatabas 2020 (utom dalruneinskrifterna) och enbart runmaterialet i sten från Sverige och utan inskrifterna från Skåne, Halland och Blekinge, då får vi följande bild av vilka runor som är de vanligaste begynnelserunorna.
Runan s sticker ut, vi hittar här ord såsom sten, sin och son, liksom namnen Sven, Sten och de många sammansatta namnen på Sig-. Näst vanligast efter s-runan hittar vi a-runan. Det kan till stor del förklaras av ord som æftiR, and och at men framför allt av ordet ok ristat auk. Långt ner i listan ser vi att n-runan inte alls är vanlig i början av ord eller namn.
Men varför inte också vända på det hela? Sitter man med ett fragment där man har en slutruna av ett ord men är osäker på vilken runa det faktiskt är, då säger i alla fall statistiken att den vanligaste slutrunan (i steninskrifter från Sverige, utom Skåneland) är just n-runan som är så ovanlig i början av ord och namn. Se nästa figur. Här blev det alltså n-runan som sticker ut men en del andra runor är också vanliga som slutrunor.
Varför n är så vanlig som slutruna kan förklaras av de vanliga orden stæin, sun och framför allt sin. Att r-runan är vanlig i slutet på ord och namn beror säkert på de många släktskapsorden i ackusativ såsom faður, men också på de många namnen i nominativ som slutar på -r.
Åter till fragmentet man satt med. Har man ett skiljetecken och bara en n-runa, då kan man vara säker på att läsordningen ska vara sådan att n-runan ska läsas sist i namnet eller ordet, inte först.
I ett ännu tidigare runbloggsinlägg skrev jag om vilka landskap som hade flest runor och Uppland med sina många runinskrifter sticker ut. Intressant var dock att det landskap med flest runor per inskrift är Hälsingland med över 70 runor per inskrift. Från landskapet känner man nu till 21 genuina inskrifter. Det senaste inlagda i databasen är en, eller egentligen flera, inskrifter på takstolar i Högs kyrka, signum Hs ATA322-2795-2011.
Den inskriften kommer jag prata om på torsdag vid ett kortföredrag på Hälsinglands museum. Därefter kommer jag under de påföljande dagarna kunna se på de inte sällan alltså långa inskrifterna från Hälsingland.
Senast uppdaterad 2026-05-01.