Mansnamnet Björn är enligt Lena Petersons Nordiskt runnamnslexikon (2007) det näst vanligaste namnet i vikingatida runinskrifter. Vanligast är Sven med 147 belägg och på andra plats kommer Björn med 118 belägg.
Efterleden -björn är också, enligt Lena Petersons lexikon, den näst vanligaste efterleden med 51 belägg, nästan lika vanlig som -ulv med sina 52 belägg.
Men det kan finnas fler.
Inskriften på runstenen U 1174 från Stora Ramsjö i Vittinge socken, Uppland, har av Sven B. F. Jansson i Upplands runinskrifter lästs
kun(u)– · lit · risa · stin · þina · at · biarnkir ·
: sun · sin · a(k) …(b)rn faþur sin · -u— —–sin · —
Tolkningen är där
… lät resa denna sten efter Björnger, sin son, och …, sin fader …
Magnus Källström har i sin artikel Några runonomastiska bidrag av Anders Celsius i Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift (2017) kunnat visa att första namnet istället bör läsas
(m)unul–
Tolkningen blir därför
Munulv lät resa denna sten efter Björnger, sin son, och …, sin fader …
Partiet med inskriften a(k) …(b)rn har lästs och tolkats på olika sätt:
Hadorph och Helgonius läste på 1600-talet: au ikbirb
Liljegren (Runurkunder 1833) angav läsningen uk ikbirn
Vilket Säve (i Upplands fornminnesförenings tidskrift 1873) tolkade: och Ingbjörn
Flera granskare av runinskriften har inte läst många av runorna i den här delen av runinskriften och Jansson skriver i Runverket att runorna (b)rn “äro osäkra”.
Läsningen är alltså inte säker, men med utgångspunkt från den sannolika läsningen brn är det rimligt att tolka att faderns namn slutar på -björn.
Namnleden ligger också nära till hands med tanke på att Munulvs son hade ett namn på Björn-.
Exempel på att namnleden ristas just brn hittar vi i runföljderna iubrn och iRbrn på den något svårtolkade U 519 från Salmunge i Skederids socken, Uppland. Vidare finns brn i runföljden kunbrn på runstenen U 764 från Klista i Vårfrukyrka socken i Uppland och i runföljden erbrn på runsten Nä 9 från Vesta i Kumla socken, Närke. Samtliga dessa runföljder har tolkats -björn.
I slutet av inskriften återkommer med säkerhet runföljden sin, se också första bilden ovan. Där har säkerligen funnits ytterligare en del av en minnesformel.
Tolkningen av inskriften på runstenen från Stora Ramsjö kan därför istället återges
Munulv lät resa denna sten efter Björnger, sin son och (efter) -björn(?), sin fader … sin …
Runstenen U 1172 från Holm vid gården Sveden i Vittinge socken, ca 4 km åt SSV från U 1174 har inskriften
biarn + auk + þair + biruþr + rastu + stain × þina × aftir + sihbiarn i humi
Dvs: Björn och hans bröder reste denna sten efter Sigbjörn i Holm.
Björn och Sigbjörn på denna andra runsten i socknen tillhör en lite äldre generation än Björnger och -björn på U 1174, men exemplet visar på hur vanligt Björn var i personnamn vid den här tiden. Inte heller idag är namnet Björn ovanligt, fundera gärna på vilka som heter Björn eller något med -björn som du känner, eller känner till.
Senast uppdaterad 2025-09-30.