I ett tidigare blogginlägg med fynd från Wiedes arkiv skrev jag om en teckning av Ög 44. Här gäller det istället två runstenar som påträffades i april 1874 i Kuddby socken, Östergötland. De beskrevs av Carl Fredrik Nordenskjöld i hans reseberättelse Östergötlands minnesmärken för 1874 (ATA) tryckt i Meddelanden från Östergötlands fornminnes- och museiförening 1929-30, s. 18 ff. I reseberättelsen skriver Nordenskjöld först om Ög 21:
- På Ingelstads egor anträffades i April nordöster om gården och söder om en på gärdet uppförd lada, i hvars närhet sannolikt farväg fordom varit, en sten som vid närmare påseende befanns vara en runsten … Läsningen inom 3 och 3,5 tum breda slingor är: Sin: riti: itin: (sic!) þina: iftiR: Brun: sun: sinnu (sic! måhända = Sinar?)
Teckningen visar läsningen iftR, varför det troligen bara råkat bli fel i reseberättelsen (rättat i utgåvan i Meddelanden.)
Nordenskjöld fortsätter: ”En annan, intill liggande, flat granithäll tyckes stått upprest, der den nu befinnes kullfallen. Egaren ämnar resa båda dessa stenar på sin gård, såsom bättre passande och mindre kostsamt, än på kyrkogården, hvarest församlingen eljest hade medgifvit runstenens uppresande.”
Om denna andra sten också blev flyttad till gården är oklart, annars kanske den finns kvar vid Raä 227 ca 860 m norr om runstenens nuvarande plats där runstenen påstås ha hittats.
Därefter beskriver Nordenskjöld det andra fyndet från april 1874 (av Ög 22):
- Odenstomta. Vid uppbrytning af sten, som låg nära gården ibland vexande träd, och de större stenarnes sönderslagning, för att användas till byggnader, upptäckte egaren Johannes Svensson i Göpperstad att han råkat sönderslå en runsten, som med runsidan låg nedåtvänd, i många stycken. Inom de 3,5″, 4″ och 4,5 tum breda slingorna läsas orden: × Asbiurn × auk þiR Ali × auk × Urygia × raistu × stain + eftiR × þurkut faþur · sin ×
Nordenskjöld skriver vidare: ”Den i många idrotter skickliga och för forntidsminnen lifligt intresserade egaren har till undertecknad lofvat att på egen bekostnad åter sammanfoga och på stället uppresa stenen, sedan han sjelf varit en ofrivillig orsak till dess sönderstyckning.”
Vid den här tiden pågick sättningen av Östergötlands fornminnesförenings tidskrift (utgivet 1875) och kyrkoherden L. C. Wiede hoppades att runfynden skulle kunna komma med i hans artikel Östergötlands Runurkunder.
I ett brev till Hans Hildebrand den 19 november 1874 (i ATA) skriver han att de två runstenarna från Kuddby skulle kunna ersätta två stenar från Tingstads kyrka i hans runurkunder. Stenarna därifrån (Ög 158 och 159 i Östergötlands runinskrifter) kunde inte på Wiedes tid återfinnas och efter att Ög 158 långt senare återfunnits visade det sig därefter att Ög 159 avsåg samma runsten). Wiede skriver: ”på anmälan af Säve och Mandelgren skulle der vid kyrkan förekomma 5 runstenar men efter den noggrannaste undersökning in loco, finnas der nu blott 3. De 2ne obefintliga få så strykas och i deras ställe insättas de 2ne nyfunna från Kudby socken, neml. från Ingelstad och från Odenstomta.” I brevet föreslår Wiede även att den nyfunna ”Nyqwarnstenen” (Ög 113, Nykvarn, Kallerstads ägor i S:t Lars socken, Linköping) skulle läggas in i utgåvan. Wiede ändrade i korrekturet, men inga av ändringarna blev sedan gjorda i den tryckta utgåvan, sannolikt var det för sent och för omständligt att då göra några ändringar.
Teckningarna Ög 21 och Ög 22 från Kuddby socken är säkert Wiedes egna och återfinns i hans samlingar för arbetet med Östergötlands runurkunder på Antikvarisk-topografiska arkivet, vid Riksantikvarieämbetet (ATA).
En detalj i Wiedes teckning av Ög 22 visar en felaktig återgivning av inskriften. Wiede läser þiRali × li × auk istället för þiRali × auk. I hastigheten råkade han upprepa runorna li.
Wiede har också läst det mer förväntade stin än det itin som det faktiskt står på runstenen Ög 21 från Ingelstad. Ordet ’sten’, ristas alltså itin, sannolikt hade runristaren avsett att rista istin, så skrivs ordet emellanåt. Kanske att runans namn, iss, någon gång kan ha spelat in när inskrifterna ristades.
En tredje tecknare som såg runstenarna under slutet av 1800-talet var Erik Ihrfors, ett original som fotvandrat mellan de östgötska kyrkorna och bl.a. ritat av runstenar.
En detalj från såväl Nordenskjölds, Wiedes som Ihrfors teckningar av Ög 21 från Ingelstad är att inskriften skulle avslutas med ett skiljetecken (kolon). Om det verkligen stämmer är osäkert, men bör kollas i fält.
Till sist går det faktiskt att få reda på dagen i april när en av stenarna hittades. Wiede skriver (i anslutning till teckningarna av runstenarna) om stenen från Odenstomta, Ög 22: ”Funnen på Odenstomta ägor i Kudby socken aldeles utmed gården, af våda söndersprängd, emedan den ristade sidan var vänd nedåt = 10 Apr. 1874”.
Senast uppdaterad 2022-12-31.